En katt bland hermelinerna
Matematik har kanske aldrig varit mitt favorit ämne i skolan. Matte A och B gick utan problem, inte särskilt svårt egentligen. Har man inte fullständigt huvudet under armen får man ofta förmånen att känna sig lite intelligent när man läser matematik tillsammans med Samhällsvetenskaps-elever. Intresset för matematik flaggar sällan högt för "sammare", om man säger så.
Nu läser jag matematik C, tillsammans med Naturvetenskapselever från årskurs 2. Idag satt jag och uppmärksamt lyssnade till lärarens exakt en timme långa genomgång. Jag begrep ingenting. Absolut ingenting.
När jag sitter där känner jag att jag är fel ute. Jag hör helt enkelt inte hemma på en matematiklektion - jag ska studera historia, samhällskunskap, filosofi, psykologi, arkeologi, stenografi, islamofobi, eller scenisk sorti. Ja va fan som helst - bara inte matematik!
Jag känner mig fel ute. Som en katt bland hermelinerna. Som lingonris i ett coktailglas. Som glass i en bastu. Som påskharen på julafton. Som en samhällsvetare på en matematiklektion, i ett klassrum fullt med naturvetare.
Albin
