snö
Igår slet jag i mitt anletes svett för att skotta upp gången från våran trädgård ut till cykelvägen, vilken utgör startpunkt på alla mina löparrundor. Snön var så blöt och tung att ryggen värkte redan efter 2 meter /15 minuter (?). Efter ytterligare 2 meter tilltog smärtan och jag började tvivla om det verkligen var värt mödan. Men jag hade ju kommit halvvägs och jag ville inte vika ner mig för en "lite" snö. Efter ytterligare ca 3 meter var jag ute på vägen och smärtan i ryggen var borta då hela kroppen under halsen var avdomnad och utom min kännslomässiga kontroll. Stolt betraktade jag mitt verk. Lyckan var total. Jag hade gjort det omöjliga. Blod, svett och tårar. Jag hade segrat över snön.
Sedan gick jag ner till stan för ett ärende. När jag, en timma senare, skulle vandra den pedantiskt uppskottade gången från cykelvägen in till husen igen fann jag någonting som fick tårarna att börja bränna bakom ögonlocken.
Hur kan dom göra så här mot mig?
Finns inget gott i denna värld?
Vem i askersunds tekniska förvaltning vill spotta på min gravsten?
Någon traktor-rustad kommunalare har åka och dumpat ca 8 ton snö bredvid cykelvägen, precis där det förut gick en pedantiskt uppskottad gång.
Allt jag känner är hat och uppgivenhet
detta kan vara det sista livstecknet ni ser från
Albin
Sedan gick jag ner till stan för ett ärende. När jag, en timma senare, skulle vandra den pedantiskt uppskottade gången från cykelvägen in till husen igen fann jag någonting som fick tårarna att börja bränna bakom ögonlocken.
Hur kan dom göra så här mot mig?
Finns inget gott i denna värld?
Vem i askersunds tekniska förvaltning vill spotta på min gravsten?
Någon traktor-rustad kommunalare har åka och dumpat ca 8 ton snö bredvid cykelvägen, precis där det förut gick en pedantiskt uppskottad gång.
Allt jag känner är hat och uppgivenhet
detta kan vara det sista livstecknet ni ser från
Albin
Kommentarer
Trackback
