By M-A-D-E

Idag när jag var ute och joggade såg jag, en bit framför mig, ett löpsteg jag tyckte att jag kände igen. Lätt ihopsjunket, blicken fäst på stigens rötter, fötterna som sakta men smidigt landat och lättar från marken. Efter några hundra meter var jag ikapp och fick det bekräftat - det var Bosse Brånn 70+ som var ute och löpte.

Bosse är en av eldsjälarna i den lilla klubben Askersunds OK och jag känner honom därför väl.
Vi hälsade glatt på varandra, växlade ytterligare några ord och sedan ökade jag på tempot lite.

Det var roligt att se Bosse springa. Han är stor förebild. Inte därför att han har vunnit medaljer och priser. Nej, Bosse hör inte till eliten. Långt därifrån. Mycket lång därifrån, om man ska vara ärlig.

Men Bosse är en förebild därför att han entusiast och tränar, tävlar, jobbar åt klubben och inte minst bidrar med sin mysiga uppsyn. Nu har han passerat 70-års sträcket.

Utan Bosse och likasinnade entusiaster skulle svensk idrott gå under. Inget skulle bli gjort om alla krävde lön. Och ingen skulle kunna vinna om bara den bästa ställde upp.

Tur då att Bosse finns. Han jobbar med tacksamheten som lön och han placerar sig stadigt på den nedre delen av resultatlisan.

Vad skulle vi göra utan Bosse? En entusiast. En förebild.

Albin

PS: Imorgon är det tävling i Eskilstuna, 1500m. Hoppas på ett bra resultat!


saknar er