Ludvika weekend
Fredag 2010-07-16
Vaknar upp i familjen Gleimars oförskämt sköna gästsäng. Kollar klockan. 08.19. Vet att Daniel redan dragit till jobbet på ABB. Ligger och funderar på om jag lämnats själv i huset, vind för våg. Buken börjar mullra som ett riktigt sommaråskväder. Hög tid för ett morgonmål.
Jag smyger ner för trappan och tar direkt sikte på köksregionen. Plötsligt och oväntat, likt en hustomte, smyger Hans Gleimar upp från källartrappan iklädd endast ett par snyggt sittande kallingar. Vi hälsar god morgon och jag serveras sedan den välbeehövliga, ja rent livsnödvändiga frukosten.
Senare på dagen ringer Tomas. Våra böner har blivit hörda - Bengt Nådje har svarat och accepterat vår förfrågan om att komma och våldgästa honom ute i hans bostad i Blötberget. Löparlegendaren Bengt Nåjde - äntligen skulle vi få träffa honom, trycka hans hand.
Plattan i matta. Tomas lilla bil förde oss stadigt fram på vägen. Vägen mot Blötberget och Nåjdes residens.
Han möter upp utanför huset. Andaktsfullt hälsar vi på den lilla mannen med den stora spurten. På något vis hamnar vi i hans vedbod. Där slår vi oss ner och samtalar om än det ena, än det andra. Efter en och en halv timma i legendarens sällskap, i legendarens vedbod får vi legendarens autograf. Efter några idolbilder bryter vi upp. Säger adjö och åker hem. Euforiska av att det blev av. Ett samtal i en vedbod, med en enastående löpare tillika enastående person. Mannen, myten, legenden - Bengt Nåjde.
albin
Metropolen
Daniel, Tomas, Bengt, Albin
