By M-A-D-E

I lördagens junior-SM-final på distansen 1500m i klassen Pojkar 19 år - vann jag. Fantastiskt härligt, må jag säga.

På föhand tänkte jag mig, och många med mig, att det nog skulle bli ett klassiskt mästerskapslopp - så mästerskap det också var. Och tänk så rätt jag hade.

Vi lullade iväg på varvspasseringar på 70 och 68 sekunder dee två första rundorna. Jag agerade just så som jag planerat att göra; Ligga med i en hyffsat frontal position i början för att sedan själv skruva upp farten den andra halvan av loppet.

Med 700m kvar gick jag upp i täten och gjorde en liten tempo höjning. På sista upploppet var det mycket tjo och tjim från läktaren, vilket gav extra energi. Klockan ringde ut på det sista varvet. All in, tänkte jag - bära eller brista. Jag fortsatte skruva upp farten. Ingen attackerade för att gå om och ut på upploppet var jag fortfarande i ledning, dock med förstaklungan precis i hasorna.
Från upploppet saknar jag minnesblider, men enligt dokumentation lyckades jag göra en "Oh Auggustin" över mållinjen i segergest!

Coach Tjärdal, som var hjärnan bakom den avancerade "skruv-långspurten" var nöjd. Coach Liss var arg och sa "sådana grejer håller sällan eller aldrig, du måste lära dig att avvakta". Coach Kroon var glad och sa "du bjöd upp till dans, på den fest som du lovade skulle bli ett party".

Snor lite bilder från mästerfotografen Hultgren:

Coach Liss dämpar känsloflödet med ett päron.


Den norska mohikanen Legernes 686 och jag jobbar på i början av loppet.


Målgång.
Oh Augustin, du heter väll Augustin va?!?!
Målgestens upphovsman: Gunnar Guss Andersson Ludvika Förening för Idrott.

mvh Olausson