väder
Vädret är mäktigt. Troligen den mäktigaste kraften som finns. Mäktigare än Anders Borg, mäktigare än påven, mäktigare än dina föräldrar. Det finns ingenting som kan påverka oss så mycket som vädret.
Är det bra väder sliter vi upp oss själva ur sängarna och i ren och skär panik packar ihop kaffekorgen och badkläderna. I olovligt snabb fart gasar sedan fullastade familjebilar mot landets alla natursköna badplatser. I fjolårets redan spruckna (men billigt inhandlade) brassestolar ligger vi sedan och steker tills det fräser i skinnet, allt medan vi från den medhavda radion lyssnar till canserproffesorernas varningsrop. Solhatt och T-shirt, annars kommer kräftan som brev på posten. Men en liten stund i solen är ju ändå bra, mumlar vi till radion. Tydligen något med någon vitamin, det har man ju hört. När kaffet är slut, korsordet löst, kexen uttappade i sanden och skinnet rött som bromsljusen på bilen - då åker man hem.
Dagen därpå regnar det. Då sitter man med lusekoftan nerdragen till knäna, ute på sin hemmasnickrade altan och surar. Tur att det i alla fall inte regnar in, säger man till tröst. Ett gediget arbete du gjorde med altanen Lennart, säker hustrun och kokar mer kaffe. (Vad hade svensk altan-kultur varit utan Martin Timell?) Precis som på stranden fördriver man tiden med sommarkryss, sommar i P3 och somrig potatissallad. Och så detta gnällandet och väderpratet! Ständigt. Man finner inte några bättre samtalsämnen än att de mulna dagarna i ända sitta och ojja sig över att "solen lyser med sin frånvaro".
Denna ständiga åtrå efter sommar! Skiner solen blir vi som galna och slänger oss apatiska på en strand och säger att "detta är ju ändå livet, tänk om det kan bli såhär hela sommar´n". Är det mulet får vi med en gång någon otäck släng av mörkerdepression och intar ett även då ett apatiskt tillstånd. Är det nån på hört den senaste prognosen?
Vädret styr - vi sitter bakom på en vagn och åker med.
olausson
Är det bra väder sliter vi upp oss själva ur sängarna och i ren och skär panik packar ihop kaffekorgen och badkläderna. I olovligt snabb fart gasar sedan fullastade familjebilar mot landets alla natursköna badplatser. I fjolårets redan spruckna (men billigt inhandlade) brassestolar ligger vi sedan och steker tills det fräser i skinnet, allt medan vi från den medhavda radion lyssnar till canserproffesorernas varningsrop. Solhatt och T-shirt, annars kommer kräftan som brev på posten. Men en liten stund i solen är ju ändå bra, mumlar vi till radion. Tydligen något med någon vitamin, det har man ju hört. När kaffet är slut, korsordet löst, kexen uttappade i sanden och skinnet rött som bromsljusen på bilen - då åker man hem.
Dagen därpå regnar det. Då sitter man med lusekoftan nerdragen till knäna, ute på sin hemmasnickrade altan och surar. Tur att det i alla fall inte regnar in, säger man till tröst. Ett gediget arbete du gjorde med altanen Lennart, säker hustrun och kokar mer kaffe. (Vad hade svensk altan-kultur varit utan Martin Timell?) Precis som på stranden fördriver man tiden med sommarkryss, sommar i P3 och somrig potatissallad. Och så detta gnällandet och väderpratet! Ständigt. Man finner inte några bättre samtalsämnen än att de mulna dagarna i ända sitta och ojja sig över att "solen lyser med sin frånvaro".
Denna ständiga åtrå efter sommar! Skiner solen blir vi som galna och slänger oss apatiska på en strand och säger att "detta är ju ändå livet, tänk om det kan bli såhär hela sommar´n". Är det mulet får vi med en gång någon otäck släng av mörkerdepression och intar ett även då ett apatiskt tillstånd. Är det nån på hört den senaste prognosen?
Vädret styr - vi sitter bakom på en vagn och åker med.
olausson
Kommentarer
Postat av: Robin HP
hehe snyggt skrivet Albin! Du skulle bli en riktigt bra författare, helt klart! jag hoppas att du har idéen att bli det fortfarande?
Trackback
