Onsdag
Det är full rulle på livet just nu
Idag satt löpargymnasiets IF´s tävlingskommité (Jag, Daniel och Emil) i möte med en av Turebergs klenoder, som klenoden i fråga själv uttryckte det. Mötet var angående loppet vi skall arrangera i vår och klenoden var inget mer exotiskt än en gubbe som presenterade sig som Stickan.
Stickan pratade länge och väl om allt inom området "gammal och fullständigt ointressant lokalidrottshistora", samt om sin egna, enligt honom själv, fabulösa karriär med den, enligt honom själv, smått sensationella grenkombinationen 100m och slägga.
Angående min egen löparkarriär kan jag meddela att foten min är på bättringsvägen. Nu kan jag jogga utan problem, så jag börjar äntligen se ljuset i den inflammerade tunneln.
Angående digestivekex har jag inhandlat det dyraste paketet samt det billigaste paketet Coop Forum Häggvik kunde erbjuda. Prisskillnad 5 SEK. Senare ikväll väntar ett omfattande blind-smak-test för att se om det dyra paketet lever upp till de högt ställda förväntningarna.
Albin
Finns det någonting vackrare?
En stig i skogen. Finns det någonting vackrare?
Finns det någonting härligare än att, med endast benen som redskap, ta sig fram på en stig i skogen?
Det är du och skogen.
Fötterna som lätt vidrör marken.
Kroppen som ur födan utvinner energin som gör att du rör dig framåt.
Syret i luften. Ner i lungorna. Ut i blodet. In i muskeln.
Energi.
Vilken process!
"Så jävla häftigt!" - som Daniels och Emils biologilärare skulle sagt.
Idag sprang jag för första gången på mycket länge, på en stig i skogen, utan att foten gjorde ont.
Ett fantastiskt ögonblick.
Ett saftigt russin i livets kaka.
Albin
Lidingöloppet
Alla var där, samlade under ett träd på Grönsta Gärde. Alla var laddade, men en uppsluppen stämning rådde tävlingsdagen till trots.
Alla fixade vi med våra nummerlappar. Säkerhetsnålar, chippet på skon.
Jag var på hugget och kände glädjen i löpningen starkare än på mycket länge. Efter att i en av de uppställda bajamajorna, haft ett släpp i den bakre terminalen kände jag mig redo för start. Skulle bara ha en kaffe först.
Men mugg i hand vandrade jag bort mot startgärdet. Möter Smålandsduon Kent och Patrik - får några uppmuntrande ord.
Starten går, rusningen går. Jag ligger nästan sist, men kroppen känns fin.
Klungan drar iväg och jag lullar på i mitt Plantar Farccit-tempo. Njuter av den stilla morgonen.
Jag får några glada tillrop av folk efter banan:
- Albin, är det jogg idag?
- Ja, får dom till svar.
Banan börjar ringla sig fram efter vattnet. Nattens dimma börjar så sakteliga skingra sig och bereda plats för dagens ljus.
Vätskekontroll efter ca fem kilometer löpta. Får en bra langling och tappar inte nämnvärt.
Läser på en skylt "Välkommen till Abborrebacken".
Tackar, tänker jag för mig själv och börjar klättra.
Hinner även tänka att det faktiskt är ganska skönt att man inte har någon Elmar Engholm eller Jonas Legernes som ligger strax före och hetsar upp tempot. Dom har passerat för länge sedan, dom har inte långt kvar till målet nu.
Jag plockar en placering i stigningen. Känner mig lätt. Men det går inte fort.
Efter ett tag börjar tjejerna komma ikapp. Johanna NK, Tilda och Erica. Jag tar tygg på Tildiz och löper med henne in i mål på tiden 47.39. Placering 44.
Vetebullarna och kaffet man fick vid målgången var alla tiders!
Alla tiders Lidingölopp
Albin
Amerikat
För ungefär 150 år sedan var det många som köpte enkel biljett till Amerikat. Med ångbåt tuffade dom iväg över det väldiga havet.
Lyckosökare.
Guldgrävare.
Drömmen om någonting bättre. Gräset är alltid grönare på andra sidan, Atlanten.
Nu är Amerika på tapeten igen, i alla fall bland oss unga löpare.
Många är dem som skickar mejl, ringer, söker information och kontakter. Rumsterar och botaniserar bland skolor och stipendium. Allt för att få möjligheten att söka lyckan i fjärran västern.
Av oss sju i årskurs tre på löpargymnasiet är det bara två, vad jag vet, som inte är direkt överantusiastiska i USA-frågan... Karin och jag håller låg profil, dom andra fem har siktet inställt - Möjligheternas och liberalismens förlovade stater, USA.
Jag vet inte vad jag tycker. Att åka eller inte åka, det är frågan.
USA, ett stort land. Jag, en liten pojke. Passar det verkligen ihop?
Albin
jaha ja
Vilken rörande triumf valet blev för högerpartierna. Alliansen kvar som största block. Sverigedemokraterna får nu för första gången ofreda oss med sin politik inifrån rikstadshusets kammare.
Det är tydligt, vi önskar inte ha en massa burkor springa runt i vårt land. Svarta skägg, heltäckande slöjor, turbaner, hemmavävda sandaler, koraner, bomber och annat som har med Islam att göra vill vi ju fan inte ha i Vårt land. Vi värnar om vår egen kultur och religion.
Vilken religion då förresten? Kristendomen?
Ja just det! Kristendomen är ju vår religion, det hade jag ju nästan glömt.
Som jesus sade, "Älska din nästa som dig själv och betala ej med skattemedel de fattigas sjukvård, ty de pengarna skall gå till de privata sjukvårdsbolagens arma aktieägare".
Mumintrollet vann igen
Albin
Val
Då var den dagen här - dagen som skall komma att bestämma Sveriges framtid de närmaste fyra åren.
Rött mot blått.
Sahlin mot Reinfeldt.
Östros mot Borg.
Karl Marx mot Edmund Burke
Om Alliansen vinner har jag och Tomas Hultgren utlovat en 36h lång fasta. Alltså ingenting annat än vanligt vatten från valresultatet publicerats till tisdag frukost.
En liten manifestation för alla fattiga som vandrar hungriga i välfärdslandet Sverige.
hälsningar
Albin
det är något fel
Det är något fel på min kropp.
Vanliga kroppar fungerar enligt akvationen:
Hård träning=skada uppkommer
Vila=skada läker
Min kropp verkar fungera enligt:
Lätt träning=skada uppkommer
Vila=skada förvärras
Nu har jag inte gjort ett enda träningspass på en hel vecka. Inte ett löpsteg. Inte ett cykelpass. Ingenting.
Man tycker att min skada skulle bli bättre av att vila. Tvärt om blir det sämre och sämre för varje dag som går.
Ska jag kanske börja träning stenhårt igen? Springa utav bara He*v*te! Då kanske skadan läker och problemen försvinner.
Har det inte blivit bättre om en vecka ska jag prova det.
albin
en het potatis
Sitter nu inne på mitt rum med dörren lite glänt ut mot korridoren.
Marcus talar upprört i telefon, troligen med sin mor tillika hon som betalar för Marcus boende och mat här på löpargymnasiet.
Jag hör honom säga "är han så jävla dum i huvudet så flyttar jag hem igen".
Det är ord och inga visor. Hårda bud.
Maten är en het potatis. Både bokstavligt och bildligt menat. Vi får nästan uteslutande potatis (alternativt hårdtuggat ris). Samtidigt som matfrågan är mer på tapeten än vanligt.
Marcus är arg. Jag är förundrad över hur han orkar vara arg. Jag är trött. Tuggar riset två gånger. Sen sväljer jag. Inget mer med det.
Och annars då?
Nej, inget vidare faktiskt. Foten blir knappats bättre känns det som. Till råga på allt har jag blivit förkyld. Vecka efter vecka rinner iväg utan att jag får ett ända träningspass gjort.
Matte C är svårt. Naturkunskapen är begriplig men tråkig. Tur då att man har lite Religion att trösta sig med när skoldagarna känns svårgenomarbetade.
allt för nu
Albin
det går bra nu
Igår var Anders Borg på TV. Han berättade att Nu går det bra för Sverige! Han berömde sig själv för hur bra han hade tagit Sverige igenom den fruktansvärda ekonomiska kris vi haft!
Med stadig hand har han rott igenom stormen. Han har koll på dom statsliga finanserna.
Det är fler som arbetar.
Fler som betalar skatt.
Fler och Mer och Allt går bättre. Vilket fantastiskt land vi lever i. Halleluja! Tack Gud för Anders Borg!
Fler blir rika!
Fler tjänar mer!
Men.. ...fler blir också fattiga.
Fler människor i välfärdsstaten Sverige har hamnat i det vidriga tillståndet vi kallar Fattigdom. Allt fler har stora problem med att få månadens pengar att räcka hela... ja just det, Månaden.
Allt fler Barn - ja du läste rätt - Barn, växer upp i fattigdom. Allt fler familjemödrar har allvarliga svårigheter med att kunna ge sina barn en trygg uppväxt under trygga ekonomiska förhållanden.
Ekvationen går inte ihop. Så här många fattiga har vi aldrig tidigare haft i Sverige i modern tid. Samtidigt som överklassen triumferande firar sina välförtjänta skattesänkningar.
Har ni sett Kristdemokraternas reklamskyltar?
"För ett mänskligare Sverige" heter det.
"Trygghet" heter det.
"Ökad fattigdom för fler", blev visst resultatet av senaste mandatperioden.
Men det är klart, det kanske bara var någon siffra som råkade hamna snett i budgetpropositionen.
För inte skulle väll Göran Hägglund, Guds profet i den inrikespolitiska debatten, Medvetet göra Sverige Omänskligare och Otryggare genom sina ekonomiska reformer??
Nej, visst ska vi ge honom fyra år till i regering, så han äntligen kan skapa sitt Mänskliga och Trygga Sverige.
Det ser jag frem emot - Ett mänskligt och Tryggt Sverige.'
Tack gode Gud för Göran Hägglund
hönsgård
Idag var det politiskdebatt på skolan. Alla riksdagspartidernas ungdomsförbund var representerade och satt snyggt uppradade på scenen i aulan.
Där satt man och gnuggade sina händer, redo att låta sig underhållas av en reglementsenlig debatt. Det riktigt vattnades i den politiskt strupen.
Efter debatten var besvikelsen total. Intet nytt under solen - heter det visst. Och intet nytt på den politiska scenen heller. Faktum är att dom hade just ingenting av politik att bjuda på. Istället för att övertyga sin publik om att deras politik är den rätta, koncentrerade sig alla på att övertyga oss om att det andra blockets politik är fel.
Följaktligen fick vi överflödigt med information om vad man inte skall rösta på och vad det andra blocket gör för fel. Men torftigare var det med informationen om vilken politik man faktiskt ska rösta på.
Summan av kardemumman borde bli att ingen i publiken kommer rösta alls, då vi bara fick veta vad man inte ska rösta på.
Men för min del spelar det ju ingen roll. Fyller man år i november får man ju ändå inte rösta..
albin
höstens första måndag
Nu var det igång igen. Hösten, som varje år tränger sig på fortare än anat. Allitid står man lika överraskad och och överrumplad. Dagarna blir kortare och kortare. Skoldagarna däremot blir bara längre och längre, känns det åtminstonde som. Träningspassen likaså, mil efter mil ska erövras där ute i mörkret och kylan.
Hösten kan te sig vemodig och oändlig. Som att med en tändsticka gräva en tunnel rakt genom väsjöbacken (en gigantisk kulle).
Idag har det dock varit en riktigt fin höstdag, då septembervädret verkligen vänt sin trevligaste ansikte mot oss.
Lite bilder från Nordiska mästerskapen på Island, Akureyri.
Gunnarsson och jag i våra slimmade sparkdräkter!
Mr Muscle posérar före loppet. Taggad till tusen!
Foto: Staffan Ek
Albin Olausson
Lördag kväll
Kvällen man hela veckan ska ha gått och väntat på.
Kvällen som redan i tisdags var planerad, bokad och klar.
Kvällen man lever för.
Veckans fem inladande dagar, är de inte bara en nödvändig transport, fram till det man egentligen lever för - lördagskvällen.
Så sitter man nu här. Uret visar 20.52 på lördagskvällen.
Loggar in på facebook, ingen kul att chatta med.
Kollar mejlen, inget annat än SJ´s ständigt återkommande reklambrev.
En leverpastejsmörgås och en kopp te i soffan.
Ingvar Oldsberg sitter i en fåtölj och är trevlig. Ja inte hemma hos oss då. Han sitter förstås i TV-apparaten och är trevlig.
Datorn åker upp igen.
Skriver ett fullständigt meningslöst blogginlägg.
Lördagskväll.
Är det inte fantastiskt?
Tack för att vi har lördagskvällar.
Vad skulle man annars leva för?
Om inte lördagskvällarna funnits, hade livet verkligen då varit värt att leva?
Här sitter man, veckans sjätte veckodag, mörkret har lagt sig. Det betyder bara en sak.
Det är lördagskväll och det är tid att njuta
Albin
Plantar Farciit
Det står jag också fast vid. Samtidigt som jag vill påstå att jag drabbats av den 10:onde skadan - den som inte gick att undvika, den som bara kommer när man minst anar det, och när man minst vill det.
Skit också. Att vara skadad och inte kunna löpa är verkligen botten. Att dessutom behöva cykla är ännu värre. Men, tiden läker alla sår, som det heter. Hoppas på att vara i gasen igen till Lidingöloppet.
Smärta i den lilla rackarns senan rakt under foten!
Olausson
En katt bland hermelinerna
Matematik har kanske aldrig varit mitt favorit ämne i skolan. Matte A och B gick utan problem, inte särskilt svårt egentligen. Har man inte fullständigt huvudet under armen får man ofta förmånen att känna sig lite intelligent när man läser matematik tillsammans med Samhällsvetenskaps-elever. Intresset för matematik flaggar sällan högt för "sammare", om man säger så.
Nu läser jag matematik C, tillsammans med Naturvetenskapselever från årskurs 2. Idag satt jag och uppmärksamt lyssnade till lärarens exakt en timme långa genomgång. Jag begrep ingenting. Absolut ingenting.
När jag sitter där känner jag att jag är fel ute. Jag hör helt enkelt inte hemma på en matematiklektion - jag ska studera historia, samhällskunskap, filosofi, psykologi, arkeologi, stenografi, islamofobi, eller scenisk sorti. Ja va fan som helst - bara inte matematik!
Jag känner mig fel ute. Som en katt bland hermelinerna. Som lingonris i ett coktailglas. Som glass i en bastu. Som påskharen på julafton. Som en samhällsvetare på en matematiklektion, i ett klassrum fullt med naturvetare.
Albin
Nordiska juniorlandskampen
Ja då var man åter hemma på löpargymnasiet igen efter en liten helgvistelse på Island. Det gällde Nordiskajuniorlandskampen för 19 åringar.
Så fort vi stigit ur planet och kännt den isländska asfalten under våra fötter förstod vi att vinden gör sig starkt påmind på Island. Dagen efter, på tävlingsdagen, var blåsvädret knappats lugnare.
Vår (min och Rickard Gunnarssons) offensiva taktik fick snabbt förkastas. Istället anammade vi Staffan Eks välbeprövade och mera passiva tillvägagångssätt - avvaktande löpning. När startskottet gått verkade det som om alla lärt av mäster Ek och följaktligen blev det ingen skrytsam fart i loppet.
Plötsligt var det bara 200m kvar. Dags att sätta fart, tänkte jag, helt enligt läraboken (kapitel "hur man vinner ett 1500meters lopp i storm"). Tyvärr var dom andra också på hugget och det blev en hård kamp på upploppet. Tillslut kom jag imål som trea, med Tomas Solberg Eide (Norge) och Nick Jensen (Danmark) före mig.
Efteråt sade foten ifrån ordentligt. Hade lite problem med ett muskelfäste i hälen redan innan loppet, men efteråt gjorde det regält ont.
Reflektioner från helgen:
Ett farcinerande land! Norges fjäll, Sibiriens klimat, öststatsländerna bastanta maträtter, Guatemalas infrastruktur, Tjernobyls folktomma gator. Ett farcinerande land!
Förhoppningsvis kan jag senare presentera en liten bildserie, fotograferad av redan nämnde Ek.
mvh Olausson
EldQvarn
En eloge till Marcus som efter drygt två år av kamp, fortfarande har ork och engagemang att driva motståndsrörselsen mot EldQvarn´s utsugarverksamhet. Tappert och outtröttligt, med huvudet nedborrat i gödselstacken, kämpar han förr oss elever - tillika offer för Mäster Tilelius kok-konst, eller icke kok-konst.
Köksmästare Tiselius och hans anhang/gesäller/följeslagare/anställda/medförbrytare Rörmockar´n och Danne fortsätter att dag efter dag utfodra större delen av Sveriges juniorelit i löpning med vad man på en riktig resturang, eller vid ett vanligt köksbord, skulle kalla för ett katastrofalt, fullständigt och pinsamt misslyckande från kockens sida.
På restaurang EldQvarns hemsida finns att läsa:
”Vår filosofi är att leverera god mat samt att skapa en helhet utifrån Era önskemål”
… stora ord, formulerade av en stor köksmästare.
Mäster Tiselius
Nu börjar det kurra lite i magen, tur att det snart är middag ner i matsalen (ursäkta, Restaurangen!) hos nämnde Tiselius. Återstår att se vad han nu har kokat ihop.
Albin
das falunweekend!
Hur som helst - en helg i falun klingar kanske inte så starkt i den världsvanes öronsnäckor. Men placera hela svenska friidrottseliten på en och samma arena, låt dem tävla i dagarna tre och du har en magiskt helg, så även i ett vägslut som falun.
På grund av en lite ömmande fot avstod jag min livspremiär på 3000m hinder. Istället njöt jag av underhållningen från läktarposition. Emil Blomberg öppnade hårt och gick med tätklungan med Mustafa och gänget, första km på 2.59 för emil. Hade vi Sub 9 minuter på gång!?!?! Tyvärr lades sekunder på sekunder på emils varvtider, och när uret tillslut visade 1.24 på ett varv tyckte Emil att det fick vara bra för dagen. Han stämplade ut och fick ett prydligt DNF/Bröt efter sig i resultatlistan. Från läktaren tackade vi Emil för underhållningen. Det kommer ju fler lopp.
Bara för att få sträcka lite på benen efteranmälde jag mig på 800 och tog mig runt som fyra i mitt försöksheat på 1.55 någonting (58.5 vid varvning tror jag).
Mycket trevligt fick vi se under helgen, här kommer en helgens highlights:
1. Helt klart M 800 final. En surrande getinghydda där, enligt min egen utsago, alla kunde vinna utan en gubbe - Karim Mohammadi. Vem vinner? Givetvis Karim Mohammadi. Min tippning Rohlén, Runvik, Asplund på pallen gav mig en hedrande nästsista plats i vår prigesfyllda tippningstävling.
2. Mustafas trippel och avtackning som banlöpare! Hård gubbe må jag säga. Ska bli fest att se Musse på OS-maran 2012! Tack för många fina hinderlopp Mustafa!
3. Fredrik Uhrboms märkliga löpning på 10 000. Skapa lucka. Vänta in. Dra igen. Släppa. Spurta. Bryta. Konstigt, men underhållande.
Klas, jag, John och Rickard på 800!
mvh
Albin
Med ett pyyyssss...
Har gått in i någon sorts ny och förhoppningsvis tillfällig livsstil.
Sover som jag aldrig gjort förr - mycket alltså. Lever på rulltårta, kanelbullar, munkar etc. Kaffe komsumtionen har om möjligt gått upp den också! Som grädde på moset har foten börjat krångla. Har åkt på någon molande diffus smärta i hälen. Jädra skit. Känner mig som en föräten och djupt nedgången soffliggare, med hälsporre.
Den tänkta säsongsavslutningen på senior-sm 3000m hinder är helt klart i fara. Gå in i den nya träningsperioden med en skada - Nej tack.
Nu tror jag det börjar bli dags för en kopp kaffe
albin
Vinst
I lördagens junior-SM-final på distansen 1500m i klassen Pojkar 19 år - vann jag. Fantastiskt härligt, må jag säga.
På föhand tänkte jag mig, och många med mig, att det nog skulle bli ett klassiskt mästerskapslopp - så mästerskap det också var. Och tänk så rätt jag hade.
Vi lullade iväg på varvspasseringar på 70 och 68 sekunder dee två första rundorna. Jag agerade just så som jag planerat att göra; Ligga med i en hyffsat frontal position i början för att sedan själv skruva upp farten den andra halvan av loppet.
Med 700m kvar gick jag upp i täten och gjorde en liten tempo höjning. På sista upploppet var det mycket tjo och tjim från läktaren, vilket gav extra energi. Klockan ringde ut på det sista varvet. All in, tänkte jag - bära eller brista. Jag fortsatte skruva upp farten. Ingen attackerade för att gå om och ut på upploppet var jag fortfarande i ledning, dock med förstaklungan precis i hasorna.
Från upploppet saknar jag minnesblider, men enligt dokumentation lyckades jag göra en "Oh Auggustin" över mållinjen i segergest!
Coach Tjärdal, som var hjärnan bakom den avancerade "skruv-långspurten" var nöjd. Coach Liss var arg och sa "sådana grejer håller sällan eller aldrig, du måste lära dig att avvakta". Coach Kroon var glad och sa "du bjöd upp till dans, på den fest som du lovade skulle bli ett party".
Snor lite bilder från mästerfotografen Hultgren:
Coach Liss dämpar känsloflödet med ett päron.
Den norska mohikanen Legernes 686 och jag jobbar på i början av loppet.
Målgång.
Oh Augustin, du heter väll Augustin va?!?!
Målgestens upphovsman: Gunnar Guss Andersson Ludvika Förening för Idrott.
mvh Olausson
väder
Är det bra väder sliter vi upp oss själva ur sängarna och i ren och skär panik packar ihop kaffekorgen och badkläderna. I olovligt snabb fart gasar sedan fullastade familjebilar mot landets alla natursköna badplatser. I fjolårets redan spruckna (men billigt inhandlade) brassestolar ligger vi sedan och steker tills det fräser i skinnet, allt medan vi från den medhavda radion lyssnar till canserproffesorernas varningsrop. Solhatt och T-shirt, annars kommer kräftan som brev på posten. Men en liten stund i solen är ju ändå bra, mumlar vi till radion. Tydligen något med någon vitamin, det har man ju hört. När kaffet är slut, korsordet löst, kexen uttappade i sanden och skinnet rött som bromsljusen på bilen - då åker man hem.
Dagen därpå regnar det. Då sitter man med lusekoftan nerdragen till knäna, ute på sin hemmasnickrade altan och surar. Tur att det i alla fall inte regnar in, säger man till tröst. Ett gediget arbete du gjorde med altanen Lennart, säker hustrun och kokar mer kaffe. (Vad hade svensk altan-kultur varit utan Martin Timell?) Precis som på stranden fördriver man tiden med sommarkryss, sommar i P3 och somrig potatissallad. Och så detta gnällandet och väderpratet! Ständigt. Man finner inte några bättre samtalsämnen än att de mulna dagarna i ända sitta och ojja sig över att "solen lyser med sin frånvaro".
Denna ständiga åtrå efter sommar! Skiner solen blir vi som galna och slänger oss apatiska på en strand och säger att "detta är ju ändå livet, tänk om det kan bli såhär hela sommar´n". Är det mulet får vi med en gång någon otäck släng av mörkerdepression och intar ett även då ett apatiskt tillstånd. Är det nån på hört den senaste prognosen?
Vädret styr - vi sitter bakom på en vagn och åker med.
olausson
