Tester

Ständigt detta testandet. Det förkommer överallt. Jämt och hela tiden ska man testas. Testa vad man går för, testa vad man duger till. Testet resulterar i en siffra, som är bra eller dålig - ett resultat. En siffra så att andra lätt kan bedömma om du är bra eller dålig.

I skolan är terminen snart slut. Detta betyder att eleven testas för högtryck. Man testas i att på angiven tid och plats räkna ut en linjär funktions K-värde. Man testas också i att rabbla Vietmankriget framlänges och baklänges. Vad är tonkinbuktsintermezzot? Bonkinmuktsinterbezzot? Monkinmunktsbintertezzot, eller vad det nu kallades?
Man testas - får ett papper med en siffra som talar om hur bra man är.

Idag var det aerobatestet på löpargymnasiet. Man springer sex intervaller på tusen meter så fort man orkar. Man klockar och får en siffra. Den siffran ska sedan, helst, förbättras till nästa år. Så är det inte i skolan. Det jag inte visste om intermezzot i Vietnam den där dagen som jag testades, det antas jag inte heller veta när jag söker arbete om 20 år och arbetsgivaren granskar siffran som talar om vad jag kan om Vietnamkriget.

Imorgon ska jag testas fysiologiskt på Bosön. Då ska jag få en siffra på hur bra syreupptagningsförmåga jag har. Senast hade jag 72 i testvärde - vore roligt om det hade förbättrats något på ett halvår.

Vårt samhälle idag har en väldig benägenhet att testa folk. På gott eller ont?

Albin



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0