resumé av stafetthelgen
Ja, det bar sig varken bättre eller sämre att vi åkte hem med två fjärdeplatser i, det så kallade, bagaget. Känslomässigt kaos rådde inom oss. Vi hade alla sprungit bra, på toppen av vår förmåga. Men samtidigt gick bollen stolpe ut och vi missade målet - medaljen.
I Män 4*800 gjorde alla (Bjurström, Olausson, Sundström, Karlsson. i den ordningen) bra lopp och vi gick imål som sexa på 7:45. Efter några diskvalifikationer då några lag hade svårighet att efterfölja reglementet flyttades vi upp till fjärdeplats. Nöjda med dagen for vi den långa och regniga vägen till uppsala där vi inackorderade oss för natten.
Dagen där på vaknar jag av att min rumskamrat coach Kongo/Kroon utstöter något i stil med:
Öh, pannbenet (ett smeknamn) vet du va du hade för tid igår?
Nej, mumlade jag i ner i kudden.
1.52.23, skrattade Kroon.
Nej, sa jag.
Jo, det är sant, sa Kroon.
Och enligt eltiden drog jag min sträcka på just den tiden, vilket i så fall är pers med 6 sekunder...
Det kändes bra.
I M22 3*800 kämpade vi väl. Var i ledning i två sträckor men tappade tyvärr ner till fjärdeplatsen på sista sträckan. Dom andra var för bra helt enkelt. Tiden 5.50 får vi lov att vara nöjda med.
Prispallen får vänta ett år till på oss, men vad gör väll det
Albin
Jag öser på upploppet
