Orientering
Idag var vädret bra. Alldeles för bra för att slösa bort den dyrbara tiden med att köra styrketräning med Richard Edman.
Vad gör man då efter en lång och instängd dag i koncentrationslägr.. oj, skolan menade jag. Ja, vad gör man då för att bäst fylla hjärta och sinne med den pollentunga, men ack så sköna vårluften?
Tränar?
Beger sig ut i guds härliga natur?
Cyklar?
Letar blommor och ekorrar?
Jag slog till och gjorde allt i ett - på en timme.
ORIENTERING stavas det.
Jag kastade mig upp på cykeln likt en cawboy i en västenrulle. Drog i tyglarna, gav ifrån mig ett Yaaahooo och trampade iväg mot Järvafältet.
Väl där snörade jag till dom med metalldobbar utrustade skorna. Tog ut kompassriktningen och löpte iväg i, måste jag säga, maklig fart - det här skulle ju bli ett njutfullt pass, inget flås och ingen syra.
Ute i skogen krockade jag med två ekorrar (kan ha varit samma) och trampade ner otaligt med blommande vitsippor. Fantastiskt.
Skogen är underbar, både som träningsställe och avkopplingsställe. Fungerar utmärkt som båda på en gång.
Väl hemma igen hade kockarna ställt upp mat på våning ett och stuckit iväg. Antagligen tyckte dom som jag, att vädret var alldeles för bra för att slösa bort tiden. Antagligen tog dom varandra i hand och gick ut i skogen.
Kanske kan skogen även fungera som en charm-källa? Kanske kommer dom tillbaka som nya människor med ett vänligt leende på läpparna? Kanske kommer dom inte tillbaka alls?
Jag vet inte vilket jag skulle föredra.
Albin
